skuggan som inte vill ge med sig

Har en känsla utav att väldigt många utav mina läsare älskar mina historier som jag varit med om angående spöken/andra? Så tänkte faktiskt ta och berätta en liten grej som hände natten till söndag.
-
Jag har varit hemma hos en kompis och chillat med honom och snackat massa skit, druckit kaffe och sett på film. Haft allmänt trevligt helt enkelt.
Tar bussen ifrån honom och sen bussen hem till mig. Och som ni som läst/frågat mig saker angående hur mottaglig jag är så kan jag faktiskt råka släpa med mig "saker" hem utan att veta om det förens det är försent.
Så fungerar även min mamma också!
- När jag gick av bussen i Stenhagen där min mamma bor så går jag vägen hem till mig, lyssnar på musik och kollar ner i min mobiltelefon för att kolla facebook. När jag kollar ner känner jag mig otroligt förföljd så jag vänder mig om och ökar automatiskt farten utifall att det är någon bakom mig medtanke på att jag blivit nersparkad i stenhagen, men det var ingen bakom mig. Sänker farten, men känner mig fort farande förföljd.
Vänder mig om igen och kollar bakom mig, men samma
resultat denna gång som första gången. Ingen där!
Kollar ner i min mobiltelefon igen och då ser jag någon KLART och TYDLIGT på min vänstra sida. En svart skugga, som går och tittar på mig. Jag ryggar tillbaka och känner hur hjärtat slår mycket snabbare!
Kollar ner i mobilen igen för att skriva en status om det på facebook och då händer samma sak igen fast på min vänstra sida och jag känner ett obehag i hela min kropp. Från axlarna ner till benen.
Av ren panik börjar jag bara springa hem sista biten.
När jag är vid min dörr så vänder jag mig om och tittar runt hörnet för att se ifall det bara var inbillning men nejdu, det var det inte. Vi gårdsbommen ser jag hur det står en skugga/person där & när jag sen slänger en blick emot dörren och sen tillbaka igen så är han spårlöst borta, och då snackar vi
om att jag kollade bort max 2 sekunder!
Det var verkligen en äcklig känsla. Brukar inte bry mig så mkt om jag känner mig förföljd och så är ingen bakom mig eller runt mig, men den känslan var verkligen inte okej. Usch!
Kommentarer
Postat av: Elin Lydin

Jadu, hemma hos mig kan man knappt sova vissa nätter. Det är sånt obehag och händer så mycke onaturligt i mitt hus , även folk som varit hos mig har känt obehaget. Och nu för någon vecka sedan har jag lyckats på något sätt få någonting med mig till mitt rum från källaren för där är ett ställe man inte vill vara som man känner oftast en närvaro där. Men tycker själv att det är spännande och läskigt på samma gång haha!

2012-05-10 @ 08:43:40
URL: http://elinlyydin.blogg.se/
Postat av: ...

Alltså grejen är den, om du blir rädd för det som sker så kommer de bara följa efter dig mer? Det är väl ändå något du borde veta. Man ska fan inte bli rädd för det, man ska svära åt de och be de dra åt helvetet. Ju räddare man blir desto mer kommer de pina en.



Om du är så mottaglig för andar så lär dig lite, du verkar ju mer utsätta dig för saker isf. Å då får man nästan skylla sig själv. Om din mamma också kan sånt här kan väl hon sätta sig ner och snacka med dig om vad du ska göra? Att släpa hem sånt e fan farligt.



Men aja upp till dig, bara en varning. Å du verkar ju bara ha dåliga saker runt omkring dig, kanske då e dags att tänka på ngt att göra åt saken? rite?!

2012-05-20 @ 22:34:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0