för er som inte tror på spöken kolla hit!!!
För er som inte tror att vi har spöken hemma ni kan ju bara stoppa upp ett finger i röven & dra.
Är denna bild lite bildbevis nog på att det finns hemma hos mig eller? ;)
Denna bild är tagen hos mamma i början då vi fick hem våran kattunge smulan som nu förövrigt är en stor tjockis misse. Vet inte exakt när bilden är tagen men det är över ett år sedan iaf.
Vi hade en annan katt innan henne som hette Sotis & när vi var tvugna att avliva henne så ville vi att hon skulle krimeras så vi kunde ha henne i en burk hemma. Vilket vi nu har, och på burken hänger hennes halsband ;( saknar henne för övrigt.
Men iaf åter till bilden! Det är min lillebrorsa som håller i snöret till leksaken och leker med henne medans hans pappa tar kortet eller så är det tvärtom. Men ser ni precis framför smulan? Det är våran gamla katt Sotis som jag berättade lite granna om. Hon har kommit tillbaka igenom smulan om ni förstår hur jag menar? Smulan är precis påväg att springa igenom Sotis på den hära bilden.
Så för er som inte har trott mig tidigare. Ät upp er ! Jag har bildbevis !
skuggan som inte vill ge med sig
Har en känsla utav att väldigt många utav mina läsare älskar mina historier som jag varit med om angående spöken/andra? Så tänkte faktiskt ta och berätta en liten grej som hände natten till söndag.
-
Jag har varit hemma hos en kompis och chillat med honom och snackat massa skit, druckit kaffe och sett på film. Haft allmänt trevligt helt enkelt.
Tar bussen ifrån honom och sen bussen hem till mig. Och som ni som läst/frågat mig saker angående hur mottaglig jag är så kan jag faktiskt råka släpa med mig "saker" hem utan att veta om det förens det är försent.
Så fungerar även min mamma också!
- När jag gick av bussen i Stenhagen där min mamma bor så går jag vägen hem till mig, lyssnar på musik och kollar ner i min mobiltelefon för att kolla facebook. När jag kollar ner känner jag mig otroligt förföljd så jag vänder mig om och ökar automatiskt farten utifall att det är någon bakom mig medtanke på att jag blivit nersparkad i stenhagen, men det var ingen bakom mig. Sänker farten, men känner mig fort farande förföljd.
Vänder mig om igen och kollar bakom mig, men samma
resultat denna gång som första gången. Ingen där!
Kollar ner i min mobiltelefon igen och då ser jag någon KLART och TYDLIGT på min vänstra sida. En svart skugga, som går och tittar på mig. Jag ryggar tillbaka och känner hur hjärtat slår mycket snabbare!
Kollar ner i mobilen igen för att skriva en status om det på facebook och då händer samma sak igen fast på min vänstra sida och jag känner ett obehag i hela min kropp. Från axlarna ner till benen.
Av ren panik börjar jag bara springa hem sista biten.
När jag är vid min dörr så vänder jag mig om och tittar runt hörnet för att se ifall det bara var inbillning men nejdu, det var det inte. Vi gårdsbommen ser jag hur det står en skugga/person där & när jag sen slänger en blick emot dörren och sen tillbaka igen så är han spårlöst borta, och då snackar vi
om att jag kollade bort max 2 sekunder!
Det var verkligen en äcklig känsla. Brukar inte bry mig så mkt om jag känner mig förföljd och så är ingen bakom mig eller runt mig, men den känslan var verkligen inte okej. Usch!
den hatiska blicken
Min fjärde historia som bara hände mig för några dagar sen, let's go :)
Det var kvällen/natten till onsdag förra veckan. Jag har varit med några kompisar och firade en tjejkompis som fyllde 18, det firade vi med ekerölinjen. Festade umgicks och hade väldigt trevligt med varandra tills då vi kom tillbaka med bussen.
Började känna massa hugg i bröstkorgen och fick bara värre och värre bröst smärtor! En utav mina bästavänner Nichole ringde först efter min pojkvän och berättade att jag skulle till sjukhuset (jag AVSKYR sjukhus) och sen ringde min mamma som skulle åka dit på direkten för att möta upp oss där.
Jag åker aldrig till sjukhuset utan min mamma!
När vi kommer dit blir jag inkörd i ett rum där det ligger massvis med folk och dom ställer för en rullande vägg så jag får vara lite i fred ifrån alla andra som ligger där, samma med dom. Först tar hon prover på mig läkaren och känner med mera, ah ni vet standard när man kommer in på sjukhuset!
Efter de tog blodprover på mig så känner jag mig verkligen utstirrad på min vänstra sida och det var inte utav Nichole som stod nedanför min säng vid mina fötter & mamma stod på min högra sida! Jag vänder huvudet sakta om och skriker jag får verkligen panik. När jag vänder mig om så ser jag en gammal tant, eller gammal och gammal 50-60 år någonting och står lite krokigt med knuta nävar hängandes bara brevid sig & stirrar med världens hat på mig. Kände i hela ryggen hur mycket hat hon hade i sin blick så jag skriker och gråter och hoppar mig super nära min mamma och lägger handen på min vänstra kind så jag inte skulle kolla dit! Jag tror mamma kände henne också för hon kollade dit hon också.
Jag kunde inte låta bli att vända mitt huvud och kolla igen ifall hon stod kvar för jag kände mig fortfarande lika utstirrad men då står hon inte längre någon meter ifrån sängen utan hon står precis brevid sängen och jag försökte verkligen slingra mig ut ur sängen så mamma tog upp "spärren" så jag inte skulle kunna ramla ner. Jag hade verkligen panik! Blickarna den där tanten gav mig, hatet hon förde över i maggropen till mig den går inte att beskriva. Hon var verkligen förvriden i ansiktet.. Och jag fick panik!
Aldrig sjukhus om det verkligen inte är livshotande, fyfan. Värsta stället man kan vara på om man är mottaglig för andar! ;(
Finns det någon läsare som är mottaglig till andar eller annat som vill dela med sig utav någon historia som hamnar på bloggen tillsammans med en länk till din blogg. Hör av dig i en kommentar så grejar jag det så fort jag ser det ! :)
kommer det flera spökhistorier? - svar på tal
Sarah om killen som inte kunde gå vidare:
Hittade din blogg idag och det verkar jätte spännande det här med spökhiostorier! Kan inte du lägga ut mer sånt om detb finns mer? :D Kramizar
Svar på kommentaren:
Tack så jättemycket sötnosen, det glädjer mig verkligen att du gillar min blogg.
Det finns en hel del till saker, nästa kommer väl ut ikväll eller imorgon. Vill även att mina läsare ska skriva något om de har vart med om någonting så blir de veckans spökhistoria :) men oroa er inte. Det kommer!
killen som inte kunde gå vidare
Som de flesta utav mina vänner vet så hade jag en kille/bästavän som tog sitt liv för 5 år sen.. Och det är just det jag tänker berätta om nu! Let's go.
Ja var bara 13 år när jag träffade honom och även när han gick bort från mig. Tänker inte gå in på hur han tog sitt liv eller om varför för det har inget med just själva grejen att göra.
Hur som haver, när han gick bort så var jag helt förstörd. Krossad med andra ord! Tog mig ett tag att gå vidare och jag blev player och höll på med andra, många samtidigt. Ah ni vet hur det fungerar. Alla har vi varit det någon gång i vårat liv.
Mitt första riktiga förhållande var han och vi hade så otroligt underbart tillsammans, han var glad med mig och jag var glad med honom och så kom den dagen då han tog sitt sista andetag här nere på jorden.
Några månader efter tragedin började jag känna en välbekant känsla inom mig var jag en var någonstans och ifall jag var hemma hos min dåvarande kille Mathias så kände jag ett obehag i magen över att någonting aboslut inte stod rätt till. Jag hade rätt. Efter den helgen som jag var hos Mathias började Martin som han heter (hette) visa sig för mig. De första gångerna blev jag livrädd, jag visste inte vem det var eller vad personen ville mig för någonting men så en kväll när jag skulle sova och jag hade tänt ett doftljus hemma hos pappa så släcktes det helt plötsligt och jag kände hur min sängkant tröcks ner & jag hade hjärtat i halsgropen. Jag vet att jag var klarvaken! Känner en iskall känsla på min ena hand. När jag tittar upp igen är ingen där , men jag VISSTE att jag hade varit klarvaken när allting hände. Jag gick upp och tände min lampa och så kollade jag ner på min hand där
jag hade känt den kalla beröringen & där hade jag svaga svaga svaga handavtryck som var alldeles "färska" så att säga. I den sekunden visste jag att det var Martin som inte hade fått säga sina sista ord till mig. Den beröringen tog jag som ett farväl vilket det också var..Trodde jag..
Han har alltid varit med mig, var jag än går. Och den dagen jag träffade Toni och vi blev tillsammans och det gick ungefär 4-6 månader då började han visa sig igen och då hade han inte visat sig på flera månader innan det.. Men den magkänslan jag får när Toni är här och jag känner att Martin är med oss i samma rum, den känslan brinner av svartsjuka!
SMÅ SAKER HAN HAR GJORT;
- Kliat mig på ryggen
- Kliat mig på ryggen
- Suttit på min sängkant
- Stått bakom mig & jag har sett han i spegeln, med mera.
hur upptäckte jag att jag var mottaglig?
Tove om rivmärken på ryggen utav en dröm:
är det inte läskigt? jag skulle bli as rädd sen har jag en till fråga när började detta asså hur märkte du att de hände såna här saker?
Svar:
Hej Tove!
I vissa fall är det rätt läskigt, när det händer saker som jag inte har vart med om tidigare eller om det är saker som nästan aldrig hänt bara någon enstaka gång, så jag inte hunnit blivit van liksom då är det läskigt.
Jag märkte det utav att jag började känna mig förföljd och utstirrad när jag gick i min trappa hemma hos min mamma, sen har det bara fortsatt. Ju äldre jag blivit ju mera saker har jag fått uppleva liksom.
Har ni flera frågor? :) Var aboslut inte rädda att ställa dem. Jag älskar verkligen era frågor sweeites.
Svar på tal till Elin
Läskigt!
Hur länge har du upplevt sånna saker?-
Kram!
Svar:
Första gången vad jag kommer ihåg som jag märkte någonting var mellan 9-10 år
ungefär. Då var jag rädd fast det bara var dörren som öppnades och sen stängdes.
Nu i dagens läge är inte det så speciellt mkt för mig.
Tack för din fråga sötnos ! :love:
anden i trappan
Nu kommer då en annan händelse.
Jag hade kommit hem ifrån skolan och väntade på att mamma och min lillebrorsa skulle komma hem, minns inte var de var någonstans men de skulle inte dröja lång tid tills de skulle komma hem. Jag hade lämnat mina skolsaker uppe på mitt rum och sen sprungit ner till köket. Redan då kände jag att det blev svårt att andas i mitten utav trappan, trappsteg 5 för att vara mera exakt faktiskt. Men hur som haver, inge mera tänkande på det helt enkelt men när jag står i köket och kör i ordning något att käka så känner jag mig hela tiden iaktagen från trappans håll och jag undviker verkligen att titta upp i trappan för att se något som jag inte vill se.
Jag går in i vardags rummet och käkar upp & ser lite på Tv sen hör jag en smäll uppe på övervåningen, precis som om någonting rasat i golvet men jag var ju hemma själv? Så jag ska precis gå upp för trappen då jag blir stoppad vid första trappsteget. Kände ett tryck emot min bröstkorg som var ett tecken på att jag inte skulle gå upp. Efter ett ögonblick så släppte känslan och jag tog osäkra men ändå snabba steg upp. När jag väl är uppe och startar min dator (jag känner mig då iaktagen hela tiden) så kommer jag på att jag glömde mobilen nere så jag ska springa ner och hämta den. Då känner jag EXAKT samma tryck känsla emot bröstet vid 5 trappsteget nerifrån så att säga och jag automatiskt stannar i några sekunder innan jag tar ett steg ner ifrån trappan och sen känner att bara mina ben försvinner inunder mig.
Er första tanke är kanske dock bara att jag ramlade/snubblade. Då ska jag säga att det var också min första tanke när jag låg på golvet och vred mig i mindre smärtor, men när jag sen ställer mig upp och tar mig för ryggen som jag slog i i någonting så hör jag & jag är HELT SÄKER på att jag hör ett fniss i trappan, och nej jag slog aldrig i huvudet som jag först trodde också, utan jag hörde verkligen fnisset i trappan.
Då slog det mig, jag blev fälld i min egen trappa. Någon la krokben på mig!
rivmärken på ryggen utav en dröm
Tänkte berätta en grej som hände mig för ett bra tag sen men som fortfarande sitter kvar! Let's go.
Jag låg i sängen som vanligt och hade precis kollat klart på en film & sen var det inte så mycket mer med det. Jag somnade och sen började drömma. Drömde väldigt många mardrömmar då om allt och ingenting. Detta var då under den perioden som jag mådde väldigt dåligt i psyket.
I min dröm drömde jag att jag blev jagad av någonting, jag vet inte vad men jag visste att det var en våldnad som inte hade haft ett bra liv innan dens dödsbedd. Kände det i hela kroppen! Den jagade mig och jag sprang.. Helt plötsligt känner jag något brännande på min rygg och jag vaknar, kallsvettig och flämtandes. Sätter mig upp och kollar runt i mitt rum men jag är ensam vad jag ser. Känner att jag inte är ensam men det finns ingen där. Min datastol börjar snurra ett halvt varv och stannar emot mig. Precis som om någon satt i den och skulle prata med mig eller någonting, men ingen var där? Det var inget mera med det, så jag vänder mig om och lägger mig så långt in emot väggen jag kan så jag har uppsikt över mitt rum med synen och somnar om igen.
Nästa morgon vaknar jag igen, går upp ur sängen & ska gå in i duschen. Väl nere i duschen tar jag av mig mina sovkläder och så ser jag i spegeln jag har 3 riv märken på ryggen. De går från vänster axel ner emot höger höft ungefär 3-5 cm mellan varje rivsår. Då kom jag och tänka på drömmen. Än idag har jag inte en aning om hur de kom dit, vem/vad eller den största frågan varför någon rev mig på ryggen. Jag var hemma ensam och vi hade inget djur då så de kunde inte ha varit det heller, och hade vi haft katt så hade det ändå inte varit en tanke medtanke på avståndet mellan såren..
2 dagar senare drömmer jag samma sak igen men vaknar utav att någon sitter på min fotända utav sängen och när jag bara slår upp ögonen och stirrar så är det något som trycker på mitt lår och sen försvinner utan ett spår utav närvaro.
Min första spök historia som jag delar med mig utav, vad tycker ni? Ska jag fortsätta? :)
ny kategori - "spök historier"
Jag tänkte skriva en del saker som har hänt mig under mitt 18 åriga liv som mottaglig för andar.
Låter inte det som en spännande ide ?
Låter inte det som en spännande ide ?
Och när jag som hastigast kom på den här iden så kom jag och tänka på, jag ska be er skriva ner det som hänt er (som en lite berättelse) där ni talar om vad just ni har vart med om för någonting.
Den som väcker mitt intresse mest hamnar under kategorin "veckans spökhistoria" , låter inte detta som en skojig ide ? :D
Släng en kommentar om vad ni tkr ? Är du troende på ett liv bortom vårat?
Varför?
Varför inte?
